Att fota en stjärnhimmel är inte direkt det lättaste jag gjort i livet. Dels var det sjukt kallt och mörkt, och jag hörde en massa skumma ljud (typ vinden) och blev helt uppskrämd. Och dels var det där med slutartid lite knepigt. Läste lite snabbt på internet innan jag gick ut, och gjorde det smarta valet och använde en fjärrutlösare. Slutartiden körde jag först på cirka 30sek (hade bulb läget så vet inte exakt) men då blev det såkallade startrails. Det är nämligen så att stjärnorna rör sig, hela tiden, men vi uppfattar det inte. Ställer man kameran med en lång slutartid dock kan man se att stjärnorna blir små sträck istället för prickar. Denna bild hamnade dock på ungefär 15 sekunder skulle jag tro, och som ni ser är stjärnorna ändå inte helt runda. Det är lite knepigt det där... Men ni borde verkligen gå ut och testa, man ser massvis med fler stjärnor i kameran och det är riktigt häftigt! Och jag som är så fascinerad av rymden...